tisdag 14 februari 2012

Frustration - efternamnet

Att bli frustrerad över att klicka i Fronter är en sak. Men det som gör mig ännu mer och på ett betydligt allvarligare sätt frustrerad, är det jag läser i mina elevtexter.

Jag släpade alltså våra datorvagnar till klassrummet. Eleverna fick (efter en del bekymmer) varsin fungerande dator, som höll i de 60 minuter de hade till sitt förfogande. De skrev engagerat och koncentrerat. Och vad finner jag? ALLA skriver bättre än de nånsin gjort på en lektionsuppgift. ALLA. BÄTTRE.

Det är betydligt bättre struktur, det är färre meningsbyggnadsfel, det är bättre stavning och det är ett reflekterat och intressant innehåll. På olika nivåer - den bästa är lysande, den sämsta är OK. Men ALLA skriver bättre än vanligt. SÄRSKILT mina elever med svenska som andraspråk.

Och om det inte har med möjligheten att arbeta vid datorn, med att kunna använda både stavningshjälp och grammatikhjälp, att få överblick över texten och enkelt kunna ändra och förbättra felaktigheter och svagheter - då vill jag vara skapt som en nors. Den här lektionen gav mina elever möjlighet att lyckas med sitt skrivande. Datorerna hade betydelse för det.

Frustrationen över att om mina elever har tillgång till datorer så är det drygt 1000 som INTE kan ha det på samma skola samtidigt. Frustrationen över att det här inte är golvet att stå på utan taket att nå till, vad gäller resurser  i min vardag. Det är faktiskt på allvar inte klokt hur det funkar. Jag vill ha tillgång till fungerande datorer för mina, och andras elever. Nu. NU!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar