lördag 24 mars 2012

Flippat litteraturklassrum - så gör jag

Efter att i veckan ha flyttat studion från hemmet till arbetsrummet - en plötslig håltimme gav möjlighet att göra en förberedelsefilm, och jag tänkte att det är väl lika bra att passa på - har jag fått flera frågor (av de förundrade kollegor som på olika sätt drabbades av att jag satt och pratade in i en kamera, vilket låter rätt bisarrt för den som inte är förberedd) om hur jag "gör". "För det verkar ju rätt enkelt när man ser dig?"

Det ÄR enkelt.

Förutsättningar

Jag har förstås olika "tänk" i olika kurser, och i olika delmoment av kurser, om hur det flippade klassrummet bäst fungerar, och det påverkar också hur och vad jag spelar in som "genomgångar", "hemföreläsningar", "startpunkter" eller vad man nu kallar det. Det jag ska skriva om nu handlar då om de moment i svenskkurserna som handlar om att läsa litteratur och bena i tolkningar och textförståelse. Min grundtanke är att vi ska ha så mycket tid som möjligt i klassrummet till det som är svårt, nämligen att applicera kunskap om t.ex. tidsströmningar, litterära strömningar och stilistiska grepp på utvalda texter och i närläsning kunna diskutera både vad en författare skriver, hur vederbörande skriver och olika sätt att se på varför vederbörande skriver just så. Ju mindre av "genomgång" jag har i klassrummet - desto mer tid för praktiskt textarbete.

Vad jag vill med mina "läxfilmer" inför litteraturläsning

Jag vill flera saker:
1. ge en litteraturhistorisk bakgrund och ett sammanhang
2. peka på saker vi särskilt ska fundera över och analysera i texterna
3. försöka skapa någon slags intresse och engagemang
Det sista är naturligtvis alltid det klurigaste: hur får jag en 18-åring att tända till på Majakovskij? Svårt att säga, och här tror jag att olika lärare har olika knep - och olika "särdrag". Ett av mina är att jag är en god berättare. Det har sin ABSOLUTA nackdel i lektionssammanhang, eftersom jag lätt kan förledas att berätta hur länge som helst... och det är sällan nån bra lektion. Det har också sin ABSOLUTA fördel i att jag, när jag skärper mig, kan göra sammanhang begripliga genom det narrativa förhållningssättet. (Låter i alla fall snyggt...).

Vad jag vill att eleven ska "ha med sig till lektionen"

1. en uppfattning om vad vi ska jobba med och varför vi gör det
2. baskunskaper om det litterära och tidsmässiga sammanhanget - i alla fall som ågon slags "hm, det här känner jag igen"
3. en idé om vilka frågor det är vi ska undersöka i de texter vi ska jobba med
Och sedan vill jag att de ska ha läst igenom texterna så att de är bekanta med dem.

Har alla elever med sig detta?

Nej. Inte heller the flipped classroom förmår alla elever att "göra sitt hemarbete". Men, helt ovetenskapligt dock, min upplevelse är att fler har gjort det nu än tidigare. Kanske för att det är mindre svårt att titta på en kvart/tjugo minuter på youtube än att läsa en åldrig text. Kanske för att det visar sig att man har mer direkt nytta av att faktiskt ha den där genomgången med sig när man väl kommer till 75 minuters textjobb, än man hade av att läsa texten (som många ändå hade ganska liten förståelse av?) inför de "traditionella" lektionerna.Jag kan ju läsa av hur många gånger filmen rullat innan jag kommer till lektionen. Eftersom många av mina elever sagt att de tittar flera gånger för att få med allt, räknar jag med att om filmen rullat 45 gånger så har inte alla sett den. Men ganska många - eller hur? (Ja, om de vill kan de naturligtvis sätta på den och låta den rulla och göra något annat - men det är precis vad de också kan göra när jag har litteraturgenomgång i klass. Det finns inget som säger att man lyssnar bara för att man är där, det har jag varit på alltför många misslyckade studiedagar för att någonsin tro).

Och vad händer på lektionen?

Vi jobbar med de utvalda texterna. Jag har brukat börja med ett kort intro som sammanfattar de frågeställningar som lektionen fokuserar på, och ge konkreta textuppgifter för eleverna att diskutera med varandra i grupp. I grupperna (jag har faktiskt oftast en slags "fast rörlig placering" i mina klassrum, lappar med elevernas namn som jag slänger ut i rummet innan jag släpper in eleverna. Det betyder att de mixas och får möjlighet att diskutera och argumentera med olika personer under kursens gång. Mixning är maxning - det är min nya slogan) diskuteras sedan frågorna, och jag går runt och hjälper till, utmanar vidare för dem som snabbt klipper grunderna, hjälper till att fokusera, och får själv en överblick över vad som är lättare och vad som är svårare i just dessa texter i just denna klass. I grupperna får alla elever möjlighet att ställa frågor och hjälpa varandra förstå (rätt mycket peerinstructing blir det), och den som inte är förberedd hjälps (i alla fall oftast) in i sammanhangen av dem som har sett filmen och tänkt.
    Sen har vi en gemensam sammanfattning med mycket skrivande på tavlan, där jag ger elever från olika grupper ordet och där vi bygger på resonemang och frågor, där en grupps frågor ställs mot andra gruppers förklaringar etc etc. Jag är noga med att försöka dela ut ordet (inte så mycket uppräckta händer - fast ibland går det inte att undvika när trycket blir för stor ;) ). Målet är självklart att ALLA ska ha pratat också i storgruppen. Det har jag hittills aldrig lyckats med. Men jag har varit nära!
     Och, säger vän av ordning, det här låter ju som en helt ordinär litteraturlektion. Helt riktigt. Med det enkla undantaget att jag håller ca 5 minuters intro och resten av de 75 minuterna på olika sätt har fokus på elevaktivitet. SÅ såg inte mina litteraturlektioner ut förr.

 Att spela in film

Så - hur gör jag?
Jag använder min iPad, eftersom den är lätthanterlig och har de funktioner jag behöver för att det ska bli "good enough". (Min VolvoITdator har ingen webbkamera, och inte är den så behändig heller, för att inte tala om att batteriet håller tio minuter. Mitt flippande började med att jag fick en iPad i födelsedagspresent - och jag hade faktiskt inte hört talas om det innan, så efter är jag! Men tekniken gav mig plötslig möjlighet att göra på nya sätt. Så den som säger att pedagogik måste komma före teknik tror jag har fel. Det kan vara vilket som. I mitt fall gav tekniken mig möjlighet att tänka på nya sätt:)
    Jag använder kameran, som är utmärkt och där jag kan putsa lite på filmklippen, appen iMovie för redigering och appen Keynote för att skapa textbilder (som också behövs). Via Safari hämtar jag bilder (från wikimedia commons, funkar alltid). När filmen är klar laddar jag upp den på min kanal på youtube och sedan länkar jag dels till Fronter (för att jag måste) och dels till min hemsida (Googles site) för att det är dit eleverna går...

Planering

Jag har som mål att filmerna ska bli max en kvart långa. Det har dels ett praktiskt skäl, nämligen att jag lätt laddar upp direkt från iMovie till youtube, dels att jag tror (utifrån elevernas utsagor) att det är lättare att se två kvartsfilmer än en halvtimmes - om man tappar koncentrationen).
      Först brukar jag leta rätt på bra bilder att använda: bilder på författare och på konstnärliga uttryck av olika slag som kopplar till epok/stil. Bilderna hämtar jag lätt via Safari till det som heter "kamerarullen" genom att hålla fingret en stund på bilden, få upp fönstret "spara" och helt enkelt klicka på spara. Samtidigt har jag öppnat en presentation i Keynote och skapat en bildkällslistebild, så att jag också kopierar länken till bilden och lägger den där (så har jag bildkällan klar. Det är ett HISKELIGT jobb när man ska göra den biten i efterhand... tro mig...).
     Sedan tänker jag efter vilket material som passar bäst att tala om till bilderna, och vad som passar att jag står i bild och pratar om. Oftast är det det mer generella som hamnar till bilderna, och det som rör "våra texter i klassen" som hamnar i föreläsningsfokus. Ofta har jag någon bok jag visar upp eller något textutdrag jag läser högt också.

Filmning

Ställ upp iPaden på lämpligt ställe - filma. Jag började med att ställa mig mot min bokhylla hemma, det har funkat rätt bra och ger en trevlig bakgrund tänker jag som är personlig men inte privat (mer än att det syns hur rörig den är...). I veckan körde jag istället vid min arbetsplats, ställde iPaden på ett par böcker på skrivbordet för att komma upp tillräckligt mycket, och sedan satt jag på arbetsstolen och pratade. Lite grodperspektivigt blev det, men "good enough". Man KAN inte jobba på att få det optimala, inte om man ska hålla sig till en rimlig arbetstid. Tänker jag.
   Jag har ofta ett par filmsekvenser i varje "hemföreläsning". Det är lättare att hålla sitt eget fokus när man inte ska prata så länge, och ger bättre omväxling i filmen.

Redigering

Filmerna ligger som sekvenser i "kamerarullen". Där ligger också bilderna jag hämtat från wikimedia commons. Om jag vill ha "textbilder" måste jag först göra dem i Keynotes (som är macvarianten på PP), och sedan för varje bild ta en skärmdump (vilket man på min iPad gör genom att trycka in avstängningsknappen och "enterknappen", den som sitter på skärmen, samtidigt. Det tog ett tag innan jag fattade det). Skärmdunparna hamnar behändigt nog också i kamerarullen - så ALLT jag behöver finns nu där när jag ska redigera i iMovie.
    Jag gissar att de som jobbar med macar har lite mer subtila möjligheter, iPadapparna är inte helt hundraprocentiga. Det finns inte lika många valmöjligheter här. Men de som finns räcker för mig!
Jag drar ner bilder och filmsekvenser i den ordning som jag vill att de ska komma i den färdiga filmen, och förlänger tiden (som default är 5 sek) på de stillbilder jag vill prata lite längre till (och det blir ju de flesta).
    I iMovie finns en enkel ljudinspelningsfunktion där man kopplar in en mikrofon (jag har ett väldigt rackigt gammalt headseat som en son i tidernas begynnelse använde för gaming. Funkar tillräckligt bra!), och så bara trycker man på "kör" så får man tre sekunders startfokus och sedan kör man. Tills man sätter på stopp. Filmsekvenserna har ju eget tal, så jag stoppar alltså när det kommer en filmsnutt. Säger jag fel, eller upptäcker att det är för kort eller för lång tid på en bild, är det bara att kasta och göra om. Enkelt.

Uppladdning

I iMovie finns en funktion som helt enkelt heter "dela film med" - man kan hamna direkt i kamerarullen (vilket betyder att jag kan ladda upp filmen från min iPad till andra enheter), på facebook, vimeo och youtube. Själv har jag skapat en kanal på youtube, där mina klipp ligger som offentliga. (Eftersom det här är ett hosslångt inlägg tar jag inte diskussionen om hur jag tänkt kring uppladdning och offentlighet här. Men jag har tänkt först, jag lovar...). Uppladdningen av en film tar LÅÅÅÅNG tid, viktigt att tänka på så man har batterier kvar.

Och sen är det klart! Lätt som en plätt!

Jag delar gärna med mig av mina exempel, och tänker att du som läst detta säkert ser brister och skavanker så att du kan göra bättre grejer själv. Absolut! Sätt igång bara - det HAR betydelse för arbetet i klassrummet. Nedanstående film tog sammanlagt(från ax till limpa) ungefär 45 minuter att göra. Det kan gå snabbare, om man är lite bättre på att inte säga fel...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar