Samma sak som en bok - egentligen?

Tillbaka i selen efter ett sportlov fyllt av sol och snö - det kändes lite motigt att gå upp till lektion klockan åtta. Men det gick ju. Och ganska snart blev jag riktigt riktigt glad.

Det var examinationsdags i litteraturhistoria i min trea: en uppgift där de fick två bilder (Karl den XII:s likfärd av Cederström och ett alldagligt fotografi på ett kärlekspar) och uppgiften att skriva en text till varje bild som diskuterade hur en författare under romantiken kunde tänkas skriva utifrån just denna bild, formmässigt och innehållsmässigt, med redogörelser för både hur och varför. Och så samma bilder och samma uppgift men med en valfri annan litterär epok som utgångspunkt. Jag hade släpat två datorvagnar genom korridorerna, och eftersom det är en liten klass (bara 25 elever) och fyra var sjukanmälda räckte de 32 datorerna... 7 var obrukbara av ett eller annat skäl, men den marginalen fanns ju. Idag. Knattret som hördes under lektionen var underbart. FULL aktivitet. Det gjorde mig glad. Men det som gjorde min ÄNNU gladare var en elevs kommentar när hon kom in i klassrummet. Hon kom fram till mig där jag stod och joxade med datorvagneriet och sa "Katarina, det här med föreläsningarna på youtube, det är det bästa du har gjort. Lova att du fortsätter med det." Helt oprovocerat.

Och varför? Jag frågade henne förstås, och sa som det var - att jag blir hemskt glad över att hon tycker att det fungerar bra, men att jag gärna vill förstå vad det är som är så bra. Och hon lyfte fram två saker: möjligheten att repetera, och möjligheten välja tillfälle när själv.

Det är faktiskt PRECIS samma sak som man kan säga om en bok. Oavsett om det är en e-bok eller ett halvfranskt skinnband med upphöjda bind... Boken kan man repetera i, och man kan läsa den var man vill (dock rekommenderar jag inte badkaret. Varken för e-bok eller halvfranska band). Men jag har faktiskt väldigt sällan hört någon elev säga så om sin lärobok. Varför är det då just detta hon lyfter fram om youtubeföreläsningarna? Det tål att tänkas vidare på.