tisdag 11 september 2012

Och förutsättningarna är så OLIKA...

I går hade jag förmånen att komma till en högstadieskola i Halmstad och hålla i hälften av en inspirationsdag för kollegiet med fokus på det flippade klassrummet. Det är roligt att få komma utanför sina vanliga kretsar och se och lära tillsammans med andra, och det är roligt att se hur skola och skolutveckling tänks och bedrivs i andra delar av Sverige än den jag själv befinner mig i. Men det väcker förstås en del funderingar, det gör det. Främst om olikheter. Det är ju så stora skillnader.

Skolan jag besökte är en kommunal 6-9-skola. Där har alla elever i årskurserna 7 till 9 nu kvitterat ut varsin iPad, och 6:orna var på gång efter jul om jag förstod saken rätt. Lärarna har egna Mac:ar, och hade just fått egna iPads allihop. Att jag bjöds in att tala handlade just om det; att visa på olika sätt att använda iPad för att utveckla undervisningen och skapa nya förutsättningar för elevernas kunskapande - för vidare utveckling framåt.

Varenda unge med en egen iPad. Det måste ha kostat, det. Men skolledningen är övertygad; det är det värt. Och kommunen måste på något sätt vara inblandad i att pengarna räcker till detta. Och därför har alltså alla elever nu en iPad som de arbetar med på lektionerna för att samla information, för att bearbeta kunskaper och för att utveckla och presentera dem för andra.

Jag vet inte hur det är på grannskolorna där. Kanske har alla elever i Halmstads kommun samma förutsättningar? Eller så har det de inte. Jag vet att de flesta eleverna i min egen kommun är väldigt långt från detta, och att eleverna på min skola inte har tillstymmelsen till liknande verktygsuppsättning i sin skolvardag. Inte i skolan. Ofta har de hemma  (de MÅSTE ju?!) men inte i det viktiga och för utvecklingen (tror jag) så betydelsefulla lektionsarbetet. Och det gör mig förundrad - och ganska förtvivlad - att det här är något som verkar betraktas som en slags nödvändighet. Att det är olika beroende på vilken kommun man bor i, eller vilken skola i en kommun man går på. Att det inte bara handlar om "små" skillnader, som om man har en dator eller en surfplatta, en egen eller en lånad, en sprillans eller en med några år på nacken. Det handlar om totalt olika förutsättningar: om att ha eller inte ha.

Det är djupt orättvist. Men det är värre än så, det är något som förstärker och fördjupar de orättvisor som redan finns. I dag var jag tillbaka i min skolvardag och släpade två av de fyra datorvagnar som gives till en av de trettiofyra klasser som gives. Två av mina klasser kunde jobba med datorer idag - det gjorde att trettiotvå  andra blev utan. Hade mina elever bott i Halmstad, och gått på rätt skola, hade de haft tillgång till IT-verktyg allihop. Hur tänker vi när vi låter det vara så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar