Underlag ett massmail bort

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta i Stockholms IT-hantering. Eller bara stå som en rumpnisse vid sidan och lite småtoffligt utbrista i det klassiska "voffor gör di på dette viset?". De senaste två dagarna har jag så fort jag öppnat min mailbox drabbats av förtvivlan, förundran och hysteriska skrattkramper, de där som är en slags desperationens sista utväg.

Det viktiga i frågan, det som handlar om att ge uttryck för allt det som avtalet med Volvo IT har inneburit för lärare och elever i Stockholms stad, det har Björn Kindenberg uttryckt så otroligt väl (både till innehåll, språk och tonläge) att det inte finns någon som helst anledning att försöka skriva om det. Och Rektor Edward har bistått med ytterligare artilleri - och uppmuntran.

Det jag har haft i min mailbox har varit en slags förirrade efterdyningar av ett massmail som aldrig skickades, ett mail om att vi som arbetar inom Utbildningsförvaltningen nu har möjlighet att lämna in våra synpunkter på hur IT-situationen är "på golvet". Ja, eller hade, för de dryga två (tror jag det var?) veckor vi fick på oss att svara gick ut i går.

Men massmailet skickades alltså aldrig. Inte det från förvaltningen om att utvärderingen var på gång, och att man kunde lämna synpunkter. Informationen förmedlades i andra kanaler, nämligen Skolwebben och Fronter, som nyheter. Jag såg nyheten under några korta timmar (sen försvinner den från min sida), tänkte att "attans, det här är lätt att missa", och skickade en påminnelse på sändlistan inom skolan med texten från förvaltningen i ett mail. Två och en halv dag före utsatt deadline skickade jag (i egenskap av medlem i en fokusgrupp som på "eget bevåg", dvs utan att vara förvaltningsinitierad, försöker driva IT-frågor och utveckling i staden) också ett massmail till alla som arbetar i Utbildningsförvaltningen. Bara med texten från Fronter - som inte längre gick att hitta. Jag letade och letade och letade, och kom till slut på att jag ju hade den i det mail jag skickat till mina kollegor. Så jag hämtade texten där.

Man SKA INTE skicka massmail i onödan. Men när staden tycker att något är riktigt viktigt, som när vi ska se på filmer om att vi är en stad i världsklass, då använder staden massmailsfunktionen. Det är uppenbarligen en kanal man tillmäter viss genomslagskraft då. Och nog måste staden tycka att det ÄR otroligt viktigt att få in ett så brett underlag som möjligt om vad Utbildningsförvaltningens medarbetare har att säga om IT-situationen när man gör en undersökning om just det, och uppmanar alla som har en synpunkt att lämna den? Så då kanske man ska använda den kanalen i detta fall också? Om den har bra genomslagskraft?

Och jag kan säga att kanalen HAR genomslagskraft. Och att den genomslagskraften verkar skilja sig betydligt från informationskanalerna Skolwebben och Fronter. I min mailbox har legat förfrågningar från alla möjliga håll som alla låtit ungefär så här "Det här är ju jätteviktigt? Hur har jag kunnat missa det här mailet? (som ju alltså inte var något mail) Tack för att ni påminde, jag har en hel del att säga". De mailen har bara varit vänliga, och jag har tänkt att "jaja, mail ÄR en bättre kanal. Tänk om de som utvärderar IT tänkte på det?". Den mer illasinnade tanken "De tänkte nog just på det" har jag hållit ifrån mig.

Men här har också legat svar som inte skulle till mig egentligen, utan som skulle till utvärderaren. Det är lätt att läsa fel, och att rutinmässigt svara avsändaren etc, så det är inte konstigt. Jag har vidarebefordrat till rätt adress. Men jag har också sett innehållet. Och det har gjort mig sant förtvivlad. Förtvivlad över så många olika yrkeskategorier inom skolans värld som inte får vardagen att fungera på grund av otympliga och illa fungerande ITsituationer, förtvivlad över den uppgivenhet och ilska som lyser igenom texterna, förtvivlad över alla elever som inte får vad de skulle behöva - och särskilt de som har extra stora behov.

De desperata skratten har brutit ut över de svavelosande riktigt otrevliga utskällningar jag har fått över att ha mage att skicka ut en så viktig fråga på mail bara två dagar innan svaren ska in; skolledningar ska minsann få tag tag i detta missdåd och jag ska bli hudflådd och evigt olycklig på goda grunder. Jag förstår så väl de riktigt urartat förbannade mailen. Men det är ju inte mig de är arga på, inte egentligen. Inte som jag ser det i alla fall. Jag har ju visat på information som de "skulle ha sett" på annat håll, och som de inte har sett. För att utredarna valde en annan kanal.

"Voffor gör di på dette viset?" undrar jag, när underlaget för vad medarbetarna tycker kanske bara låg ett massmail bort. Några av de möjliga svaren är så obehagliga att jag sedan genast drar ner luvan för öronen och hoppas att jag inte kan läsa läpprörelser som säger "vi ville inte veta". För så KAN det väl ändå inte vara?