Läste alla svensklärares favortscen ur Dantes Inferno med elever: den andra kretsen där arma kärlekspar som på olika sätt drabbats av passionen och hängivit sig åt den nu slungas runt i kastbyar och stormvindar. Eleverna dras med i beskrivningarna av vinden, sjön, de hårda klipporna. Och alla bilder av fåglar som far i skyn, starflockarnas svarta skuggor i tusental och tranornas kvidande läten...
Fast ingen av mina elever hade hört en trana. Man får ju säga att Dantes bild faller lite platt där. Ända till... någons smartphone vidarebefordrar den säregna sången... Plötsligt biter bilden igen, när orden får ljud.
Nästa gång jag läser Dante ska ALLA elever ha smartphones redo, och så möter vi helvetets plågor i ord och ljud.
(varför det är svensklärares favoritkrets, just den andra? Naturligtvis för att Dante visar hur farlig litteraturen är... vad är det som får det Paolo och Francesca att kasta in handduken för kärlekens sötma? EN BOK, såklart!! "Sedan läste vi ej mer den dagen..." Böcker är livsfarligt. I alla fall om man ska tro literaturen...)
Fast ingen av mina elever hade hört en trana. Man får ju säga att Dantes bild faller lite platt där. Ända till... någons smartphone vidarebefordrar den säregna sången... Plötsligt biter bilden igen, när orden får ljud.
Nästa gång jag läser Dante ska ALLA elever ha smartphones redo, och så möter vi helvetets plågor i ord och ljud.
(varför det är svensklärares favoritkrets, just den andra? Naturligtvis för att Dante visar hur farlig litteraturen är... vad är det som får det Paolo och Francesca att kasta in handduken för kärlekens sötma? EN BOK, såklart!! "Sedan läste vi ej mer den dagen..." Böcker är livsfarligt. I alla fall om man ska tro literaturen...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar